The Humble Supremacy pt2





(img source: http://humblebumble.tumblr.com/)

Om borttappade riddarutrustningar.

Hemma i vårt hus finns ett sånt där förråd som ingen vågar öppna. För ungefär tio år sedan stuvade min mamma nämligen in alla våra leksaker där inne. Och när jag och min syster för fem år sedan öppnade dörren betedde hon sig som om hennes livs verk var förstört. Hon blev likblek i ansiktet. Ögonen växte av förfäran och hon var tvugna att knyta händerna hårt längs med sidorna av kroppen för att de skulle sluta skaka. Den där garderoben är ett bottenlöst hål mellan väggarna, där man tvingas gräva förjäves efter vad man letar efter. Därefter blir den omöjlig att fylla igen. Det verkar vila någon slags förbannelse över leksaksgarderoben som gör att den krymper varje gång man ska lägga tillbaka sakerna man plockat ut.

Det förstod jag inte förrän den där dagen för fem år sedan.
och så igen idag.

Jag vet att någonstanns därinne finns en riddarutrustning i storlek 10-12 år och silverfärgad plast. Denna rustning skulle passa utmärkt imorgon då William och jag ska vara Sjunde Inseglet på Halloweenfesten. Han ska vara döden och ta med sitt shott-chack. Jag ska vara riddaren.

Rustningen förblev dock spårlöst försvunnen i någon slags hav av minimala korgstolar, My little ponny-slotten, en anslagstavla med lejonet simba och tusentals bortglömda gosedjur.

Jag fick stoppa in alla saker jag rivit ut och sedan riva ut allt på nytt igen.
Fyra gånger.

Och det som gör det hela mest frustrerande är att jag verkar sakna verklighetsuppfattning och bara MÅSTE se till att alla gosedjuren är inpackade så att de ligger bekvämt, utan att få en trollerilåda intryckt i magen då man stänger dörren.

Den som öppnar nästa gång kommer att få My little pony-skolan i huvudet.

2011.10.27


jag klippte till en lugg sisådär trettio sekunder innan jag rusade iväg till bussen igår. det var ett smart drag.

Pretty in pink


Jag kan inte sluta fundera över vad jag ska vara på halloween. Kanske någonting där mina buffalo towers kommer till användning igen. Kanske ihop med den peruken jag har på mig på bilderna min syster tog på mig idag.

nytt jobb


Jag har fått ett sprillans nytt jobb. Två timmar varje vardageftermiddag ska jag åka skolbuss med lågstadie, mellanstadie och förskolebarn och se till att de inte stökar runt i bussen och förstår enkla trafikregler, så som kravet på att bära säkerhetsbälte. Oh! Så kul det var. Vi lekte busslekar och alla satt kvar på sina platser med bältet där det ska sitta.

Och jag kan tydligen åka spårvagn fem hållplatser åt helt fel håll, utan att märka någonting, trots att jag bott i den här staden i tjugotre år och åkt spårvagn nästan varje dag i åtminstånde hälften av dem. Fail.

Om spillt kaffe och att fastna i hissar.

Idag missade jag bussen, spillde en kopp kaffe över min nya tröja och kom en kvart för sent till lektionen jag skulle hålla i på grund av att jag fastnade ensam i en hiss tills en tekniker med verktygslåda fick bända upp dörrarna och plocka ut mig.

Förr var jag så pass hissrädd att jag alltid kutade upp och ner för trappor oavsätt hur många våningar det handlade om. De senare åren har jag dock börjat åka hiss och jobbat bort min hisskräck. Detta har inneburit att jag faktiskt fastnat fem gånger i hissar. Två av gångerna har jag fått bli räddad av en hisstekniker med verktygslåda. En av gångerna har jag fastnat mellan två våningar, fått upp dörrarna och kunnat ta ett kliv ut på rätt våning.

Det kanske är dags att sluta åka hiss igen och vardagsmotionera i trapporna.

Awesome dinosaurnecklace


I morse vaknade jag med världens absolut sämsta humör. Anledningen till det är att jag har helt sinnerssjukt mycket jobb att göra. Jag ska lära studenter digital bildbehandling två gånger i veckan i sex veckor, jag ska skriva/fota åt en lokaltidning och dessutom fotografera sjukt stora bilder på norrköpingsmiljöer till utställningen Kris och Vision, som produceras i samband med Fastighets AB L E Lundberg, Henry Ståhl Fastigheter och Hyresbostäder på Arbetets Museum och Stadsmuseet och samtidigt ha 50% av mitt masterprojekt klart till nästa vecka.

Men sedan insåg jag;

Jag ska lära studenter digital bildbehandling, vilket är precis vad jag vill jobba med.
Jag ska skriva/fota till en lokaltidning, vilket är precis vad jag vill jobba med.
Jag ska fotografera sjukt stora bilder till en utställning, vilket är precis vad jag vill jobba med.

Och där vände mitt dåliga humör till ett riktigt toppenhumör.

The humble supremacy



Jag vill bo i den här bloggen. --> The Humble Supremacy.

Gelix
RSS 2.0