Om en dålig dag

Nu tänker jag berätta för er varför det var så fruktansvärt synd om mig igår;
Jag vaknar alltid mellan klockan 05-07 varje morgon och somnar inte om. Under den här veckan har det dessutom skett efter en natt av helt sjukt brutala mardrömmar. Jag misstänkte att anledningen till att jag sover så dåligt är att mina öron börjat slå lock, ge mig tryck i huvudet och dessutom göra ont och tuta. Därför bokade jag en läkartid för att se om jag fått öroninflammation i.om att medicinen jag äter mot trycket i öronen inte hjälpt. Bussen skulle gå in till stan klockan 10.55, där skulle jag möta Mia och Peter för att köpa födelsedagspresenter åt Hedvig och William. Framme vid hållplatsen inser jag att jag glömt alla pengar hemma och inte kommer hinna vända och hämta. Så jag står och väntar. Det får jag göra i trettiofem minuter, för det kommer ingen buss. Istället måste jag ta nästa buss, gå av i Haga för att låna pengar av pappa och eftersom att jag sitter med ryggen mot färdriktningen märker jag inte att bussen inte stannar vid hållplatsen förrän vi är framme vid nästa. Jag måste gå mycket mycket längre och dessutom blåser det rakt in i mitt onda öra.

MEN jag får tag på pengar och jag hinner träffa Mia och Peter på stan. Däremot har jag inte riktigt råd att äta någonting ordentligt och tänker att om jag tvingas köpa en cheese på mcdonnalds kan jag likagärna åka hem och laga mat efter läkarbesöket. Klockan är alltså 14.00 och jag har inte ätit någonting sedan klockan 19.00 dagen innan (jag är ingen frukostmänniska och kan precis som en kamel behålla all energi fast att jag är hungrig).

Läkarbesöket blir tjugo minuter sent och jag misstänker att jag kommer sväta ihjäl i väntrummet. Väl hos läkaren får jag betala trehundra kronor, få en slangjävel nerkörd genom näsan till halsen och genom näsan till öronen för att få det konstaterat för mig att jag inte har något problem med öronen utan att jag lider av någon slags undermedveten stress som skapar spänningar i min nacke och fuckar upp öronområdet.

Dessutom är min hals så bedövad att jag inte får äta på någon timme.

Som tur är blev jag på bättre humör när jag mötte upp Cattis och hon kommer på att vi borde baka egna semlor. Det var så pass roligt att det inte gjorde ett dugg att de blev så äckliga att vi fick kasta varenda en.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Gelix bloglovin


RSS 2.0