A KISS WITH A FIST IS BETTER THAN NONE



innan jag beger mig iväg för att spendera lite kvalitetstid med elin tänkte jag tipsa om Florence and the Machine. Hon upptäcktes av marion som har en av min absoluta favoritklubbar, Smash & Grab (i London) då hon satt och sjöng på en krogtoalett. Om ni har spotify kan ni ju lyssna genom att trycka på länken nedan.

http://open.spotify.com/search/Florence+%2b+The+Machine

Giget 09





i helgen begav vi oss till ydre. det var nämligen så att lottie arrangerade Giget09, vilket kom att bli succé. lotties familj hade bygt en reggaebar på tomten. där började kvällen med grillning. vi oroliga, orutinerade grillare tvingade på hedvig frågor som "är den här klar?" "är den här för rosa? ska den se ut såhär?" vid varje ny uppskuren bit flintastek. Därefter hade lotties far styrt upp en improvisorisk häst och vagnskjuts och det bar av till folksalen för konserter. därefter var det efterfest på pub stinsen.

resten av dagarna ägnade vi oss åt att plocka undan scenen, skrika det högsta vi kan vid sjön så att det ekar, titta på änglagård, spela sällskapsspel, klappa hästar och hedvig och jag tog till och med en ridtur.

jag har en hel del konsertfoton också. vissa av dem är till och med fruktansvärt bra.
har ni tur kanske ni får se dem en annan gång.


horse





idag följde jag med elin och lekte i stallet.

pretty shoes



Idag åkte ps, vanja, jonas och jag på second handrunda. där hittade jag de här skorna för tio kronor. De väger säkert ett kilo per sko och är monster, men jag älskar dem! Dessutom har jag hunnit med att bada och bygga smoothies, samt spela supernintendo i goda vänners sällskap.

Birthdayparty



Dan fyllde trettio och det firades givetvis. Kvällen började på Världens Bar, fortsatte på konsthallen och slutade på Palace.

VEM ÄR DU/VEM ÄR JAG?


Dana Goldstein & Pete Voelker / Vice

alltså, jag undrar;
trots att den här bloggen är så ointressant att det är legitimt att dedikera ett helt inlägg till brandlarmsincidenter är det många av er som återkommer hela tiden. Ibland kommer ni till och med fram på krogen och berättar att ni läser och jag känner mig lika häftig som en rockstjärna varje gång.

men;

Vilka är ni?
stilla min nyfikenhet genom att avslöja ditt namn i kommentarsfältet, vet jag!


och för er helt utan koll; vem tusan är jag?
När är du född? 880105. Hur ser ditt liv ut? För första gången i hela mitt liv har jag total kontroll över vad jag gör, vad jag vill göra och vad jag ska göra här näst. Jag har turen att göra precis det jag vill göra dessutom. Jag utbildar mig till Kulturproducent och projektledare, tredje året på Linköpings universitet. Kultur, Samhälle & Mediegestaltning. Efter det kommer jag läsa till masterexamen inom Visuell Gestaltning, om inte praktiken leder till ett toppenjobb. Vad gör du på fritiden? Jag är inbiten hästtjej sedan årtionden tillbaka, men har inte tid för sådana hobbys. Jag är en av fyra som driver arrangörsgruppen Queens of Noise, som bland annat arrangerar spelningar och klubbar runt om i Norkröping. Och när jag inte leker med mina vänner ägnar jag den mesta tiden till att tänka ut diverse konstprojekt, som jag tyvärr sällan genomför. Ibland försöker jag bygga elektromusik. Jag vet inte hur man gör och det mesta blir så pass irrelevant oväsen att det funkar utmärkt att använda i konstfilm. På gott och ont. Vilka är dina främsta kännetecken? Jag har en väldigt skev och ouppstyrd frisyr och är alltid ivägen när jag cyklar. Vilken låt lyssnar du oftast på just nu? För tillfället är det Röyksopp - happy up here, Nitelife - The New Generation Of Dum And Bass, eller Trentemöllers version av Röyksopps What else is There. Vad önskar du mest just nu? Att jag kommer in på visuell gestaltningskursen jag är reserv på och lyckas läsa den på sidan av ksm. Och att jag vaknar en morgon och helt plötsligt bara kan bygga asschyssta hemsidor. Vad är du dålig på? Jag är jättedålig på att sy, snickra och simma. Vad är du bra på? Jag är för självkritisk för sådana här frågor. Jag blir dock ofta tillfrågad när någonting ska styras upp i photoshop. Så jag antar att jag i alla fall har rätt okej koll på bildredigering.

CATS&SNEAKERS


Elsa Jo @ Vice

Klockan är 17:26 och om man bortser från en prommenad med fröken ekdahl, har jag fortfarande inte kommit upp ur sängen. Den här obotliga tröttheten äter upp mig på alla plan och jag önskar att jag hade en hobby jag var bra på så att jag slipper fylla dagarna med ett sånt tempo jag sedan inte kan koppla av utan.

typiskt kreativ torsdag

tänkte ställa till med årets fest igår. det ebbade ut i ett urmysigt vinhäng med några av mina finaste vänner istället. ibland är den bästa av fester den som är så pass ospännande att alla tystnar och stirrar förväntansfullt när william utför en kanalsökning på tvn.

nu befinner jag mig hemma hos mamma för att få utlopp för diverse kreativa idéer. jag varvar planering av två konstprojekt jag vill genomföra med att dricka kaffe och spela trummor.

Om att inte få chansen att tysta en gatuförsäljare

Brände maten och blev hemskt medveten om att jag äger ett brandlarm.
Försökte låsa in det i garderoben, men det bara fortsatte att tuta. till slut förstod jag att det kanske tystnar om jag tar bort batteriet. Så det gjorde jag, tog bort batteriet alltså. Dock bara halvvägs. Brandlarmet ligger alltså på bordet med ett halvurkopplat batteri och jag vågar inte släppa det med blicken. Än mindre lämna lägenheten utifall att det skulle lacka ur på batteriet och börja pipa igen.

Därför tar jag med mig brandlarmet ut på stan. 
Hela drottninggatan upp och utan att kunna säga "lämna mig ifred annars sätter jag igång det här brandlarmet"

För första gången var det ingen som frågade om jag ville gå med i greenpeace.

Vernissagefest





efter vår vernissage hade vi middag. sedan gick vi till vasa och insåg att vi minsann inte fick plats där inne. vi hamnade på svea i stället. typiskt bra kväll.

..

Tack vare mín gamla nokia 3310 (iklädd ett ashippt jeansskal) har jag åter igen kontakt med omvärlden. Fett med fashion!

michael jackson.

Jag vet exakt när jag blev ett michael jacksson-fan.
Lördagen den sextonde augusti 1997.

The dangerous tour direktsändes från Ullevi och mamma och pappa satt bänkade i soffan. I förbifarten fastnade jag framför antingen earth song eller who is it. Exakt vilken av dem minns jag inte. När jag fyllde tio ett halvår senare fick jag Bad-skivan av min moster, men i och med att just den låten inte fanns med blev den bortglömd i ett halvår, tills jag hittade den igen.

Ända sedan den dagen började jag samla på michael jackson-saker. Fram till andra året på gymnasiet hade jag hela taket och väggarna i mitt rum täckta med flaggor och tidningsurklipp. Det första jag såg när jag vaknade under flera år var en illa placerade löpsedel, prydd med texten "michael jackssons kalsånger dna-testas". Jag åkte till sthlm och köpte mersch, hängde på fanforum och kom över en del saker som säkert skulle kunna bli värda någonting en dag. En pre-release-skiva från en radiostation som lades ned och ett par av solglasögonen han desigade bland annat.
 
På Roskilde sjöng Kanye West en låt där han hedrade Michael Jacksson. Där drog jag även med mig den förkylning och fever som tvingade mig att lämna middagen hos Mariadele och fastna framför michael jacksson´s minnesstund och nu; exakt samma show jag fastnade framför då, lördagen den sextonde augusti 1997.  

.

nu är jag hemma från roskilde igen, och har för första gången i hela mitt liv skaffat en solbränna som faktiskt klär mig.

Gelix
RSS 2.0