nu finns jag här istället;
http://www.gelix.blogg.se/ny

HÄNG MED, DET BLIR KUL!

ibland känns det som om jag borde kasta bomben ur handen och fly iväg till lagom tryggt avstånd för att titta på explosionerna. Och det gör jag nu.

Jag gör slut med min blogg.
Lägger ner den.

Främst för att få distans från mig själv och börja se mig med andra ögon. Den här bloggen är ändå bara som snömodd i mars, en svag skugga av någonting som varit, är påväg att försvinna, men bode smälta bort fortare. Det ända kvar av värde för mig här är fragmenten från sommaren 2007.

därför sätter jag punkt. och vinkar adjö.

nu.

Jag lyssnar på LeTigre och sänder ut goda tankar om att mitt hår borde vara lika långt som i somras, imorgon när jag vaknar.

NU kan du följa vårat projekt via internet.


här.

idag skulle jag väldigt gärna vilja äta hårda småkakor på ett fik dit det annars bara går pensionärer.

det bästa jag vet är Halloween, för då får man klä ut sig.
På bilden är Flisan Heroes-Claire, Malin är utklädd till mig och jag var Marie Antoniette.

För ungefär ett år sedan var vi i Paris. Ps & Klara ska snart dit igen, men jag är faktiskt inte avundsjuk. Det finns nämligen ingenting som lever upp till en klyscha så mycket som Paris. Vissa saker gillar jag dock;



att bröden är så tacksamt formade om man känner för att leka jediriddare från Star Wars.


eller ser ut som dinosaurier


att min frisyr var så himla fin, men klyschigt fransk.



att det stod karuseller rakt upp och ned överallt och mitt barnasinne jublade inom mig.


det fanns riktigt gammal fin arkitektur, med namn man varken kan uttala eller stava till,


hur lätt det var att hitta eiffeltornet.


hur mycket benen skakar, när man är hissrädd men ändå åkt hela vägen upp. jag undrar fortfarande hur långt bort det hörs om man skriker på toppen. hörs det ens till marken?


att vi bodde mitt i Montmartre, red light destrict firades genom köp av stripaktiga skor


när verkligheten kom som en slag i ansiktet efter att man trott att man skulle känna sig som amelie på två kvarnarna, men aldrig haft så fel i hela sitt liv.

 

i förrgår runt klockan 21.15 pratade jag med Sofie i telefonen.
eftersom att jag är tankspridd och Sofie fått ta rollen som min personliga konsult upplyste hon mig om att Lottie och jag är lediga nästkommande dag (igår). När jag vänder mig om för att dela med mig av den goda nyheten till Lottie glömmer jag bort det på vägen och säger istället "vi ses klockan nio imorgon i ateljén".

så där sitter vi alltså, klockan 09.00, onsdag, i Ateljen.
Och väntar.
Och väntar. tills vi efter ett tag vandrar vi därifrån.
Lottie med en cykel med trasigt bakhjul
jag med världens tuffaste mössa

jomen det råkar ju vara så att jag kom över världens tuffaste mössa i den kungliga hufvudstaden. Den ser ut som ett djur som ramlat ner och dött på mitt huvud, och öronlapparna kan knytas antingen, uppåt, frammåt, bakåt eller hänga fritt rakt ner. Detta gör det möjligt att skapa sig en helt ny tuff mösslook varje dag. 

Istället för att vara lediga skrev vi en uppsatssynops, styrde upp webb åt vår utställning och begav oss till stan för att dela ut flyers, affischera och lämna fribiljetter. Ett flertal gånger från det att jag anlände till skolan i världens tuffaste mössa klockan 09.00 till det att jag lämnade friskis och svettis klockan 18.15 blev jag stoppad av människor på stan som var tvugna att upplysa mig om att jag hade världens tuffaste mössa.

Och jag kunde ju inte göra annat än att hålla med. 

Linda, har du ändrat texten här i bloggen eller håller jag på att bli galen? det skulle vara föga förvånande dock;

det är onsdag
klockan är kvart över tio
och jag har en 1700-tals rockokoperuk på huvudet

min lillasyster bor numer i malmö och utbildar sig främst till skissare men även, mönstertecknare & kläddesigner på en folkhögskola. när hon kommer hem hit till norrköping måste jag därför passa på att utnyttja henne till fullo. hon är nämligen sådär teknisk och modern med internetbank och paypal.

sådant kan inte jag.

därför måste hon handla saker på e-bay åt mig när hon är här. den här ultimate t-shirten tillexempel:



igår fick vi klartecken för att vi faktiskt får genomföra utställningen. så idag åker lottie och jag till stockholm för att kika på ekologiska kläder från dem.kollektive och köpa en 1700-tals-peruk till min halloweenutstyrsel.

idag ska vi förhoppningsvis få klartecken för att vi faktiskt får genomför vår fotoutställning. det är en fullkomligt lysande utställning med bilder, starkt inspirerade av David la Chapelle, där ekofashionfoton drar med dig in i miljödebatten. själva temat är ju att belysa att vi alla har ett val, men att våra vanor och attityder får konsumtionssamhället att fortsätta snurra. Sedan ska den ta plats i det offentliga rummet, mitt på stan. förhoppningsvis under shoppninghysterin i jul.

och vårsnygga affisch är klar så i eftermiddag lär vi väl ägna oss åt en del affischering. den sjätte november kommer bli grymt, med både releaseparty och officiell moneybrotherefterfest. och så är det ju vi + en gäst och slagsmålsklubben-björn som drar i dj-spakarna. ni kommer väl?!

jag & Romantica

silverspraya ett frigolit-O i ridhuset


jag har varit hemma hos Lottie i Österbymo hela helgen. På fredagen pysslade vi mest med hästarna och red en del. Det är galet hur snabbt man blir trött när man inte hållit igång med ridningen på ett halvår. Tillslut fick jag sådan träningsvärk och ont i röven att jag inte kunde sitta på en cykel.

På lördagen gick vi vilse i skogen på morgonprommenaden. Därefter begav vi oss till plattfabriken och styrde upp en massa saker till vårat utställningsprojket och Queens of Noise. Vi försökte rita upp nya NOISE-bokstäver till vårt dj-bord i frigolit och silversprayade dem. Dessutom kan jag nu kryssa för Pulp Fiction i filmer-att-se-listan. Jag trodde att den skulle handla om rymdvarelser. Istället var den ju ganska lik Natural Born Killers, fast i annan tappning.

hur många gåner roligare är det inte att lyssna på 80talsklassiker om man ser 80tal ut? tio gånger roligare.

minst.

i alla fall. i och med att jag är rätt blåögd och hoppfull ska jag åka och hämta ut ett paket avsänt från TVShop med mirakelsakerna som ger mig Hollywoodhud på bara sex veckor. därefter bär det av in mot ydreskogarna.

Eftersom jag för tillfället verkar ha ypperliga bekymmer med att formulera mig i ord har jag skapat fler bilder när jag ändå inte har någonting bättre för mig. Jag äger ju alldeles för lite pengar för tillfället. Alldeles för lite pengar och alldeles för mycket tid. Och här ska bli ändring, det lovar jag. Men först måste jag uppdatera mig själv. Ladda om.

det gör jag djupt inne i ydre-skogarna i helgen.

     

ibland önskar jag verkligen att jag vore bra på att spela piano. när fyra år gått och jag fortfarande läste noterna som om jag var en dyslektiker fast i någon bok och min pianolärare dog i hjärtinfarkt slutade jag försöka bli bra på piano. ett av mina livsmål är dock att kunna spela "the heart asks for pleasure first". Themesången från the piano, ni vet. himla vacker. 

nu städar jag i rosa peruk och äter en tråkig, men väldigt nyttig frukost.

för två år sedan, då mitt hår var helt utom kontroll och fick mig att se ut som ett penntroll upptäckte jag min hemliga talang.
Jag är fantastisk på att sticka vantar!

Utan att ha stickat förr stickade jag en fantastisk vante över bara en kväll.
Mina tantpoäng sköt i höjden, den dagen. Fredrik adopterade mig som extramormor och Ps ville bestämt poosa i vanten;

bild1. jag såg glad ut på suggans golv.
bild2. kersti
bild3. singstarparty hos nathalie

Nu har jag enorm träningsvärk och ska snart på födelsedagskalas.
ni borde passa på att lyssna på va sa du sa du - panik naken. under tiden.

Det händer att folk undrar varför jag tattuerat in en katt över vänstra skulderbladet.
och det här är varför;

när jag var ung och platåskorna tydligen var på tapeten hade jag inte sådär häftiga hobbys som skateboard och karate. Istället var jag cirkusartist och brukade tvinga min klass att titta på när jag dansade runt som spicegirls.

(På översta bilden är jag soldaten som ser jätteglad ut. Ja, den till vänster. På mellersta är jag givetvis ungen med trancehänder och kläder som gör hemma i någon heroinpsykos på 70-talet. På nedersta bilden är jag posch-spice och har faktiskt lyckats se ganska poschig ut. Den snygga ungen är Elin och den som ser ut att vara en sån där sportig, hipp person i farten på mittenbilden är Ps, min lillasyster. )

jomen om ni missade dokumentären om David La Chapelle på svt2 förre veckan finns den att titta på fram till den sextonde. Och det tycker jag verkligen att ni borde göra.

här.

han berör och upprör någonting enormt.

matlådan jag styrde upp imorse innehåller tonfisksallad med couscous. det råkar dock vara så att denna tonfisksallad med couscous saknar tonfisk, och nu är den ju förbannat tråkig. Därför vandrar jag runt hemma hos pappa i ridkläder på jakt efter någonting ätbart. Min pappa är sällan hemma så matutbudet är en smula konstigt.

vi får väl se vad jag lyckas koka ihop av en gul lök, fyra ekologiska ägg, en 200 ISO analog fotofilm (som befann sig i kylen) och 100% mörk fairtradechoklad.

2006;



ibland saknar jag den här ostyriga frisyren.

min mor tycker att jag är ivägen när jag står och tittar på mig själv i spegeln hela tiden.
jag tycker att jag får det när mitt hår är såhär häftigt! Nu ska vi iväg på båtfest.

Torsdagen var en fantastisk dag. En helt fantastisk dag. Anledningen till att torsdagen var en helt fantastisk dag grundar mest i att vi hade väldigt roligt, ingenting alls gick fel och att vi bokat två helt grymma band. Det bästa som finns är när banden kommer dit och är helt fantastiskt trevliga istället för att ha en massa krav.  

Det ända som går att sätta på minus-listan för i torsdags är att något spån slog sönder bokstäverna i vårat NOISE. Bara O och I hann jag rädda. Nu får vi väl döpa om oss till Klubb OI och bara spela Cockney Rejects...